en fredagkväll

Nu har jag sett den. Filmen som skulle ge mig fler uttryck, känslor och funderingar. Den höll vad jag räknade med. Ett riktigt ögonblick, en dröm.

Jag och Mickis åkte in till staden Stockholm. Åt mat, drack mycket vatten, god apelsinjuice, köpte godis och satte oss slutligen ner i den lilla biosalongen på Saga.
Båda med en känsla av att det vi skulle få se skulle vara något, fint.
Filmen började rulla och jag kände hur musiken redan från första stund slukade min själ.
Into the wild. In i vildmarken. se den, förstå den, älska den.
Jag såg filmen och känner en styrka inom mig. Jag behöver inte vara beroende av någon. Jag behöver mig själv. All lycka sitter inte i gemenskapen man har mellan andra individer. Lyckan kan speglas i de stora vi lever i, det som förklarar dig, vem du är och den du vill vara. Självklart är vi beroende av andra personers närvaro, men jag tror att man måste veta att man inte behöver starka band för att se lyckan.

Styrkan som Alex bär genom hela filmen, att lämna sin familj, hitta nya vänner, lämna de han kommit nära, är något jag inte kan förstå. Hur kan man finna styrkan att såra så många genom att hela tiden ge sig av. Är det rätt. Jag tror att det är det. Men jag tror inte att många klarar av det. Han var fast besluten, och visste vart han skulle.

Han försökte uppleva allt, allt som han förut bara hade tittat på. Han såg det i livet som vi bara tar förgivet, han såg det som ett hinder, som en stor sten som stod i vägen. I vägen för honom, för hans liv. Går det verkligen att rena, kasta och forma en helt ny grund. Att från ingenstans börja ta livet för vad det är. Leva det på sina egna villkor och inte låta samhället styra?

Filmen är en bekymmersfri härlig skildring av livet i vildmarken, en spegling av liv överhuvudtaget. Kanske är det därför berättelsen om Alex lever kvar inom mig, växer, och förundras långt efter att biografens lampor har tänts. Kanske går jag med delar av hans dröm, kanske ser jag lite av det han ville bevisa.
Dock så blev 2,5 timme bio de äventyr  jag fick ta del av. Nu åter till den vanliga, materiella verkligheten.

Tack Mikaela Ödahl, de var en mysig kväll, en kväll jag behövde, en kväll jag kommer minnas.


Kommentarer
Postat av: mickis

tack själv hjärtat, du är underbar =)
nog blev det ett djupt inlägg allt, du har så rätt i varje ord =)

2008-05-31 @ 13:24:02
URL: http://visions.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0