Mitt sätt

Limmet fäster fotot av våra sparade minnen. Tapeten gör sin del mot väggen. Tidningen bläddras och rivs sönder från snabbheten av att byta blad. En morgon tappar limmet sitt fäste, fotot faller och tapeten går isär. De ersätts av ett nytt lager, vem är det som säger när tiden är över? Vem är det som talar om att den blommiga tapeten inte hör hemma längre? En dag sitter inte jag här.

Jag vet att det är svårt. Jag vet att du har tänkt. Som så många gånger förr sitter jag här, skriver samma rader men med omformaterade meningar. Mitt sätt att bearbeta. Mitt sätt att hjälpa mig själv. 

En som står stilla kan aldrig bli funnen. Ingen hinner någonsin ikapp en känsla i stillhet. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0