Snurrande funderingar

Livet har sina ledord. Ta vara på dem, hitta dem. Jag ser en stark naken själ som måste få flyga. Man ser så mycket som blockerar att man glömmer det allra viktigaste. Det är bara att vara. Om de så behövs så får man tvinga fram det där leendet. För allt handlar om sin instinkt och inlärning. Att upprepa de man vill uppnå tillräckligt många gånger i huvudet av förvirring är mer än halva vägen. Så lätt att glömma. Intala, berätta och försök säga till dina tankar att det du vill uppnå ska du få fullgöra. Allt som vi är sitter faktiskt där uppe under allt hår som vill gömma oss själva.

Jag funderar i stora frågor ibland. Innerst inne så tror ja bara att jag försöker finna det bästa sättet att leva mitt liv på. Kanske behöver jag tala ut om mina uppenbara tankar för att få det bekräftat för mig själv. Som sagt, upprepning. Alla mina inlägg handlar om samma strävan. Att finna det jag redan har, men att lära mig älska det.

Jag såg en gammal strumpa under min soffa idag. En strumpa som inte längre tillhör min morgondag. Ja la den åt sidan och tänkte lite smått. Kan strumpan känna sig ensam? Den har sitt öde redan bestämt. Den följer foten, behandlas som inget värdefullt och glöms bort utan att ha blivit ihågkommen. Medlidande. Ska man ge strumpan det? Nog handlar väl allt om det, medlidande, att hjälpa. Tyvärr så kommer jag nog inte lägga någon mer tanke på strumpan, man måste ju prioritera sina värdigheter.  

Strumpan är nog en ensam filur. Men inte har den förmågan att veta det. Den tillhör det kastet, den har den platsen i världen. Konstigt.


Kommentarer
Postat av: Anonym

Kloka ord mary. Men strumpor kan vara betydelsefulla ;)

2008-05-06 @ 17:26:31
URL: http://stringstrumpa.blogg.se
Postat av: Anonym

MARY JAG ÄLSKAR DIN BLOGG. DU SÄGER NÄSTAN ALLTID NÅGONTING VETTIGT! BIG LOVE.. fuck caps lock...

2008-05-07 @ 22:33:34
URL: http://clarabandara.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0