gurkburken

Att packa ner ens liv på en fredag kväll vid halv 12 är inte riktigt att rekommendera.  Måste erkänna att jag på något säreget sätt alltid sätter mig i sådana här situationer. Så yey.. vid 3 tiden i natt kanske allt ligger på sin plats i lådorna. Jag slutar aldrig förvåna min intelligenta planeringsförmåga.

En sol föder styrka, omfamnar ett motiv för att lyckas kämpa. För det kommer bli ett bra liv. Staden, gatstenarna och slottet är alla delar av min nya helhet. Ett litet leende, för vad finns det att klaga över? Visst är det tufft, vissa dagar släpper jag, faller. Vill se mirakel, så reser mig, omfamnar stenen. Bearbetar för mitt önskvärda resultat. Dörren står vidöppen, ser mig omkring från tid till tid. Skolan håller strukturen, en hållbar balans som jag ståndaktigt värdesätter. Ger trygghet. Har upptäckt den nya tanken, som strålar från ditt hjärta. Vill hålla fast, inte släppa. Likt en motorväg av ljus.

Blir smått orolig, men det är inte mitt område. Tänk hur folk kan bete sig, blir besviken, tappade förtroendet. Vi är ena fina egoister allihop. Hur var det man gör när det blir svårt? Jo, man håller sig kvar i verkligheten och jobbar. Mellanvärldar är inget alternativ. Jag känner mig vuxen i den här lägenheten med högt tak. Jag tar och sätter punkt och vill hoppas att människan börjar se verkligheten, allt annat är mörka farvatten.

Det är svårt att plugga, att vara effektiv. Jag måste fixa disciplin. Igår var jag på Fotografiska, jag och E. Åk dit! Se Nick Brandt det är helt obeskrivligt vad han har lyckats fånga själen i dessa djur. Ta er dit!! Även de minst fotointresserade. Jag köpte även en av Steve Mccurrys fotosamlingar. Jag var i extas hela vägen hem på tåget. För det är så, jag ÄLSKAR ett bra fotografi. Lever för det den här helgen. Mäktig känsla. MÄKTIGT. Jag hoppas någon är med på vad jag menar.

fantastiskt vackert

Ibland är det rätt skrämmande, rätt sorgligt när jag vet hur mysigt det kan vara att krypa ner bredvid någon varje kväll. Eller att få hålla någon i handen på vägen hem i bilen. Vissa stunder är så tydliga. Då får jag påminna mig om hur mycket jag behöver det här. Hur mycket jag behöver ta hand om mig själv utan en hand på axeln. Alla steg är steg, även de knappt synliga.

Idag var jag på intervju och takttest på friskis. Jag vill leda spinning och bodypump i framtiden, så försökte ta ett steg idag. Lät lovande, kändes som att de såg min passion och min vilja att utvecklas. Vilket steg de vore, jag är i mod att ta det. Skolan maler på med formler om vetenskapsstatistik. Jag ler och tittar på vännen bredvid som förklarar lugnt och metodiskt för mig. Pannkakor med klasskompisar och filmen "remember me" blev kvällen. Den är fin, den gör mig påmind.

Sen var de det där med en hand på axeln. Någon som ser mig och känner det som jag känner. Jag stoppar de tankarna i en av mina lådor och låter den försvinna för en tid. För nu är det en "ensam är stark tid", bara att följa och låta sig kämpa igenom. För någonstans går jag där i dalen mellan två bergstoppar med mig själv. I framtiden någonstans långt fram mellan topparna kommer jag sedan skymta den där personen som vill se mig.

Idag har varit fantastisk därför tänker jag berätta vad jag gjort. Började med att ta med min Anna ut på en fotorunda med fint morgonljus och skrattretande andläten. Därefter drog vi mot ett café med dåli personal men utomordentligt god varm choklad. Sen blev de såklart även en kanelbulle dagen till ära. Efter detta blev de lite shopping, då jag själv fann en väldigt fin kofta att gömma mig i. Efter en lång dag ute på stan tog vi oss hem till mig å värmde oss med gitarr och sång. På detta tog vi oss till Annas place och mumsa i oss pannkakor me hallon och vaniljkesella. Sen kom den fina träningen in mot slutet då vi drog till universitetet och spela innebandy me massa grabbs. Ja må säga att dagen inte innehöll vidare mycket plugg, men idag tror jag att jag verkligen behövde det här. Ovan på allt detta så ska jag flytta vidare redan nästa månad. I november blir jag med lägenhet, en alldeles egen.

Detta blev betydligt mer info än vad jag brukar dela med mig av,