Förundras

Jag förundras över mig själv. Hur jag beslutsamt kan sätta mig och plugga och sen från tomma intet få en tanke på att sätta på den där bra låten. Därefter är jag borta, disträ och driven in i känslan istället för de där jag först påbörjade. Gillar hela grejen samtidigt som jag återigen suckar tyst för mig själv. Har lugna soliga dagar som jag vårdar på finaste sätt. Lyssnar P1 och förundras lite mer, lyssnar på hjärnforskare och cancersjuka. Inser mellan raderna och ler över mig själv. Hittar fin gammal musik och spelar den på högsta volym med ett barnasinne. Nu borde jag en massa men tar och lyssnar in den här på repeat igen, bara en gång till. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0