Du behöver inte tro på alla dina tankar

Tala till mig, vad hände med hon som inte gjorde någonting. Tränar hjärnan varenda dag. Imorgon är det storflytt till riktig lägenhet. Snart ännu en boll i mål. Träffar så många människor och de allra flesta talar om något för mig. Får jag fler bollar i luften eller blir målet större? 

Ibland måste vi våga hoppa först, och bygga våra vingar på vägen ner

Nöjd är ett ord jag skulle vilja använda mig utav lite oftare. Saker verkar gå min väg även då jag fortfarande har endel delmoment som biter mig i nacken. Har två tentor som i nuläget ligger som stora U:n, dvs underkända. Jag har gått på sommarlov men kommer möta dessa kravmomemt lite för tidigt. Alla peppar mig och jag vet att jag tids nog tar mig genom detta också.
 
Av brist på annat så fick jag även för mig att jag borde göra något kul under v.28 då jag är ledig så jag bokade en fallskärmskurs med 40 hopp. Med en kostnad på en vecka i solen. Jag kommer vrida mig utochin av detta belut men tror ändå att detta kan vara något för mig. Varför inte testa, jag har förstått att det är det jag är bra på. Så nu ska det testas och ja, jag är nöjd. 
 
 

In The End

Ja smälter!

Jag minns hur du ser på mig

Älskling kan du inte se, dina händer är fulla av blommor.

 

Sommaren finns utanför fönstret nu. Jag har presterat igen. Cyklade i 13:29 timmar. Tog mig igenom precis som jag redan visste att jag skulle göra. Andas ändå ångest över materia som jag inte vårdade med tanke, utan istället dumdristigt förstörde. Varför inte samma känsla för saker? Dagen har ägnats åt att återfinna förlorade saker. Solen värmer hustaken och jag blickar mot den klarblå himmelen. Vill sätta känslor på allt, slicka på fingret och se var vinden strävar för dagen. Har en sån pumpande strävan inom mig som arbetar för att hålla sig i schack med resten av kroppen som gör sitt när den vill. Imorgon börjar arbetssamma veckor och jag håller mig sysselsatt.

 

Dina ögon är fulla av liv. 


Livet är svårt när man vill komma någonvart

Senaste månaden har jag varit marie-nervvrak. Jag tar på mig allt och lite till och ser sedan hur jag äter upp mig själv inifrån. Även då ja vet hur jag fungerar, hur jag lär in och hur jag sedan kan mina saker så lyckas hjärnan tränga in diverse feltankar. Tokig är vad jag blir på mig själv, näst intill att jag går itu. Nu har jag avklarat mina inskolningspass på ambulansen och jag förväntas nu kunna vissa delar. Disträ och ostrukturerad är ord som fortfarande vandrar genom mina tankar och mitt handlande. Men en sak har förändrats, och detta min läsare är att jag har lyckats vända om. Ostrukturen kommer säkerligen förfölja mig på radion en framtid framöver men jag har kommit till rätt insikt. Jag vet att jag behöver lite extra tid, jag kan inte ta åt mig av varje skitsak. För ingen jävel bryr sig. Bara lilla jag, och allt de betyder är att jag faktiskt vet vad jag måste förbättra. Ingen bryr sig om hur rakt jag kan gå. Alla har sin väg till målet. Nu väntas sömn innan jag går på mitt andra riktiga pass. På onsdag väntar sista tentan för termin 4 och jag fattar inte var de senaste två åren tagit vägen. Livet springer och jag har fan imej samma takt. Så jävla grymt ändå, målet finns där bland molnen.

RSS 2.0