Livet är svårt när man vill komma någonvart

Senaste månaden har jag varit marie-nervvrak. Jag tar på mig allt och lite till och ser sedan hur jag äter upp mig själv inifrån. Även då ja vet hur jag fungerar, hur jag lär in och hur jag sedan kan mina saker så lyckas hjärnan tränga in diverse feltankar. Tokig är vad jag blir på mig själv, näst intill att jag går itu. Nu har jag avklarat mina inskolningspass på ambulansen och jag förväntas nu kunna vissa delar. Disträ och ostrukturerad är ord som fortfarande vandrar genom mina tankar och mitt handlande. Men en sak har förändrats, och detta min läsare är att jag har lyckats vända om. Ostrukturen kommer säkerligen förfölja mig på radion en framtid framöver men jag har kommit till rätt insikt. Jag vet att jag behöver lite extra tid, jag kan inte ta åt mig av varje skitsak. För ingen jävel bryr sig. Bara lilla jag, och allt de betyder är att jag faktiskt vet vad jag måste förbättra. Ingen bryr sig om hur rakt jag kan gå. Alla har sin väg till målet. Nu väntas sömn innan jag går på mitt andra riktiga pass. På onsdag väntar sista tentan för termin 4 och jag fattar inte var de senaste två åren tagit vägen. Livet springer och jag har fan imej samma takt. Så jävla grymt ändå, målet finns där bland molnen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0