Måste våga ta det som en människa

Meningen är så omfattande. Tar mig ut och är mitt inuti på mindre än en minut i varje fall. Är trött på min förvirring att inte förstå, varken mig själv eller andra. Planerar in i detalj och känner mig kvävd i en sluten atmosfär. Äts upp av kraven för att få göra en önskan. Sneglar åt sidan och klagar över saker som egentligen fyller hela min svär av mening. Andas mellan raderna och har svårt att hålla ihop mellan de fack jag slitit itu. Det är tillåtet att vara separerad för att sedan hitta rätt. Där står jag nu. Har börjat om igen. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0