Från rummet

Jag gillar att sitta vid datorn i mitt rum i deras hus. Ända in på nattimmen och sträva tillbaka till när jag var 18 år och uppe alldeles för sent. Funderar över det som då bar mitt hjärta och tittar tillbaka i känslor jag då skapat av det jag upplevt och känt. Tänker på var jag stod just den sena sommarkvällen när jag tyckte att jag var redo för världen. Fem år är lång tid men ändå så fruktansvärt närvarande och nära. Tankar är guld och känslor är strömmar av kraft. Att klara av att forma och låta dem hållas är en stark egenskap. Förmågan att spela med dem är knepig men förundransvärt frestande. Jag gillar strömmarna, medströms som motströms. De är dem som gör det. De är dem som gör hela livet. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0