Dagens känsla

Säg aldrig förbi, säg att du är fri tillslut.
Fri tillslut.

Bor där regnbågen tar slut

Det finns alltid nått bättre någon annan stans
Hela världen är ett luftslott

Afrika

Det här känns bra, riktigt bra. Tre dagar känns som tre veckor.

Förberedelsen

Fredag kväll och natten är min. Fyra dagar och jag är där, i värmen i stoftet. Svårt att separera känslor och minnas hur det var. Det är annorlunda denna gång. Allt känns helt främmande, igen. Ingen förstår, inte ens jag, men vi är på väg och du ler i oron och det gör oss starka. 

Håll om mig 2014

Tar allt i ett stycke. Hur allt av det där snacket om att leva i nuet blev så sjukt problematiskt under långa perioder 2013. Oron förföljde mig som en osynlig mantel som aldrig brann upp. Jag har krigat i sinnet och arbetat mig fram till nutid. Jag älskade klassikern samtidigt som jag hatade den. Den fick mig att prestera utöver tänkbart mått och jag blev positivt överraskad. Så i helhet var den bara älskad men timmarna den tog av mig vissa träningsdagar irriterade mig. Ambulansen var orosmolnet som ständigt regnade. Väl på jobbet var nuet mer i fokus, och lyckades återfå livet i en gubbe. Han dog senare men de hör inte till. Han överlevde där och då. Sen må jag nämna alla himmelsdyk jag fick till där i slutet på sommaren. Oron var mer skärpt här, mer som en process som sporrade mig till att fina lugnet. Kvällarna vid elden i klubbstugan var kompletta. Fullkomligt tömd på energi och i total njutning. Sen fick jag otroligt många roliga, fina, vackra ögonblick och skratt med dig, särskilt i Danmark. Men hösten kom och jag lämnade dig för att jag inte kände tillräckligt. Hatar att lämna människor. Är fullkomligt värdelös på det också. Det gjorde jag, lämnade. Sista månaden på året blev Afrikaplanering. Det krånglar gärna och jag gillar att ta det som det kommer. Har dock lärdom av att fixa saker ofta lönar sig så jag tog tag i mitt strukturerade kaos. Fram ur allt det här kom en glad tjej på julafton som kramade sin familj. Vad jag än hade ägnat året åt så hade familjen funnits där. De stöttar mig även fast jag är lite utav en speciallist på att ta på mig utmaningar, utmaningar som ibland överstiger min egna trosuppfattning om mig själv och förmåga. Ur allt växer en människa och jag är evigt tacksam för allt stöd som finns runt om mig. Det fick mig att göra 2013 till året då jag började besegra min osäkerhet. Bara håll om mig 2014. 
 

RSS 2.0