På en färja ut i rymden

Två dödsfall på en vecka får en att tänka på döden. Vi bytte lakan och ställde dit ett ljus. Jag gav ett empatifullt medhållande till de anhöriga och släppte in dem i rummet. Precis där och då blev jag påmind om att leva. Påmind om att allt det där som är livet och hur vackert och medvetande det är. Insikten vi äger i att kunna veta at vi lever, känslan att andas, tala och känna. Därefter en kropp utan stigande bröstkorg, en kropp som bryts ned utan person, identitet eller tanke. Underlig känsla med en påträngande vetenskap om att livet är skört och lätt att bli av med. Det är som om du inte fanns. Men du fanns, precis lika kraftfull och stark som jag.  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0